Förpacknings- och förpackningsavfallsförordningen (EU) 2025/40 trädde i kraft den 11 februari 2025 och tillämpas från den 12 augusti 2026. Den fastställer prestandagrader för återvinningsbarhet för alla förpackningar, mål för återvunnet innehåll i plast, begränsningar av ämnen som inger betänkligheter — särskilt PFAS i förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel — och harmoniserad märkning.
Det datum som betyder mest för en digital bärare är 12 februari 2027: från då måste förpackningar som omfattas av ett system för utökat producentansvar bära en digital EPR-identifierare för regelefterlevnad, i praktiken en QR-kod. Samma datum för med sig minimikraven på rotation för återanvändbara förpackningar och de nationella sanktionssystemen.
dpp.gs modellerar materialsammansättning per skikt enligt PPWR artikel 12, en återvinningsbarhetsklass, monomaterialflaggan och PFAS-mätning — så att ett pass räcker för konsumentens sorteringsanvisning, EU-försäkran om överensstämmelse och rapporteringen av producentansvar.
Förpackningar i ett producentansvarssystem måste bära en digital EPR-identifierare från det datumet, och tryckupplagor planeras månader i förväg. Den praktiska tidsfristen är nästa gång du ändrar en förpackning, inte den rättsliga — en kod som läggs till under en planerad omdesign kostar ingenting; en som läggs till efteråt kostar ett omtryck.
Sammansättning per skikt, återvinningsbarhetsgrad och PFAS-siffror kommer från konverterare och laboratorier. Samla in dem skikt för skikt när förpackningarna ändå ska revideras, i stället för allt på en gång under tidspress.
Strukturerad uppdelning per material (PPWR art. 12), med vikter och polymeridentifiering — en kartong med fönster och försegling är tre material, inte ett.
En prestandagrad för återvinningsbarhet i linje med PPWR:s grader för design för återvinning.
Markera monomaterialförpackningar — de lättaste att återvinna och alltmer gynnade.
Registrera PFAS-halten i förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel mot PPWR-begränsningen.
Exportera till generisk CSV och JSON samt Asekol- och MŽP SR-format för rapportering av producentansvar.
Konsumentens sorteringsanvisning, försäkran om överensstämmelse och fullständiga materialdata bakom en enda kod.
Ett pass för en dryckesförpackning med materialsammansättning per skikt, återvinningsbarhetsklass och återvinningsanvisning bakom en QR-kod.
Förpackningar som omfattas av ett system för utökat producentansvar måste bära en digital EPR-identifierare för regelefterlevnad, i praktiken en QR-kod. Samma datum för med sig minimiantalet rotationer för återanvändbara förpackningar och de nationella sanktionssystemen. Det är det PPWR-datum som påverkar alla som trycker förpackningar mest.
Nej, och det säger vi hellre rakt ut. En engångsförpackning behöver inte alltid en. De hårda digitala skyldigheterna landar på återanvändbara förpackningar, på EPR-identifieraren från februari 2027 och på ämnen som inger betänkligheter. För allt annat är argumentet kommersiellt, inte rättsligt: det flyttar information bort från tryck du annars skulle behöva göra om.
Därför att regelverket behandlar dem var för sig. En kartong med plastfönster och aluminiumförsegling är tre material med tre olika utfall för återvinningsbarhet, och artikel 12 kräver att du deklarerar vart och ett. Att deklarera 'kartong' som en enda post är det vanligaste PPWR-misstaget vi ser.
Ja, och det är hela poängen med att hålla uppgifterna på ett ställe. Samma sammansättning per skikt genererar EU-försäkran om överensstämmelse enligt artiklarna 38 och 39 och exporteras till systemformat som Asekol och det slovakiska MŽP-registret.
Du registrerar PFAS-mätning per skikt för förpackningar avsedda att komma i kontakt med livsmedel mot PPWR:s begränsningströsklar. Den ligger tillsammans med övriga materialdata i stället för i ett separat dokument som ingen hittar.
Material-, återvinningsbarhets- och PFAS-data bakom en QR-kod — innan EPR-identifieraren i februari 2027 träder in.